Del 2
-- Först började det lite smått, väldigt arg utav sig regerade på allt jag sa och gjorde. En nära vän till mig tog studenten och självklart skulle ju jag dit, hade precis gjort mig iordning och skulle dra mig dit, han satt där hela tiden medan jag fixa mig, men hans första ord när jag va klar va vart ska du? jag tänkte inte så mycket på saken och sa ska ju till min vän såklart vart annars? bokstavligt talat sa han neeeej du ska ingenstans! du har en pojkvän och behöver inte röja ute. mitt svar enligt detta var: Vaah? skojar du med mig eller ? Inte ens min mamma säger att jag inte får gå någonstans vem fan är du som sitter här under mitt tak och ska försöka bestämma över mig? Kvällen slutade inte bra, blev så ledsen och besviken och allt annat man kan tänkte sig, Det blev sängen istället för studentfesten för min del. Hade det varit idag hade jag bara gått och skitit i vad han sa, men just den stunden så tänkar man inte som nu.. Man brukar ju säga " Kärleken är blind" trodde inte på det då tills jag fick uppleva detta.
Hur kan man kalla sin egen tjej för charmota (Hora) ?
fortsättningen på detta kommer imon... A.N
