Den Galna Sanningen

...Det var slutet på den kvällen vi var i bilen på väg hem till en kompis. Alla var rätt så dragna och jag & han hamnade i en argument, han är en sådan person som tolkar allt negativt när han dricker så vi började bråka.
Vi klev av bilen och stod utanför trappuppgången, medan han skrek på mig så kollade jag bara på honom och sa inte ett shit. Då skrek han "din jävla charmota" till mig. Kunde inte tro mina öron, spottade på honom och bad honom och dra.

Men efter 3 dagar så ringde han mig och bad om ursäkt.
Han förklarade samt hur han är när han dricker och att det aldrig kommer att upprepas...

- Jag borde aldrig lita på det där, för någonting ännu värre hände mig-

Det var en kväll vi alla samlades hos en nära vän till oss, vi var många och alla kände alla.
Vi kom dit rätt så tidigt för att hinna äta innan man skulle börja dricka.
Efter att vi alla hade ätit den fantastiska maten så ringer det på dörren, det var en vän till han.

Det verkade vara en lyckad kväll eftersom alla var på en sån jävla bra humör.. Men det var va jag trodde..
Alla skulle ut förutom 2 tjejer som var kvar för att ha myskväll istället.

Senare drog vi till en svart klubb för det blev såpass sent, medan jag var och minglade runt med några vänner så satt han kvar med sina grabbar.
(Vad jag inte visste då var att han&hans vänner började dra linor i toaletten, även ta många märkliga tabletter)
När det var dags och åka tog vi en taxi, vi skulle inte åka hem utan tillbaka till vännen vi var hos innan.

Enu engång började han med sin jävla prata om mig, typ aa du har haft sex med för många killar, som om ja inte hade berättat till han om mitt förflutna och som om han inte har vart med andra tjejer innan mig! vad spelar de för roll liksom? vi började diskutera till och med hans vän sa till han att han hade fel och det finns inget och prata om gällande sånt slöseri med tid kallar jag det. Han blev skit sur och min kväll slutade i sjukhuset!

Jag är glad att denna diskussion kom när vi var hemma och inte när vi var ute. Jag var påväg till toaletten för att tvätta av mig sminket och göra mig redo för sägen. Men han hann storma in innan jag hann låsa dörren och började fortsätta med  diskussionen IGEN. Och jag hade faktiskt ingen lust och fortsätta och prata med han eftersom ingenting verkar gå in ändå.
Han märkte att jag inte gav någon respons tillbaka och låste toalett dörren.. Det var då det hemska började !

- Han gav mig xantal boxar, bankade mitt huvud mot badkaret, knuffade in mig i badkaret och fortsatte med boxarna.

Hans kompis hörde att någonting inte stämde där inne och öppnade dörren med en mynt han hade i fickan.
Han låg fortfarande över mig i badkaret tills hans kompis drog bort honom och frågade vad han sysslade med.
Sedan så lyfte hans kompis upp mig och jag går mot vardagsrummet där han satt och skrek: Vad fan håller du på med?

Det var då han kom emot mig igen och gav mig den rejäla boxen som gjorde att jag spräckte ögonbrynet. Mitt ansikte var täckt utav blod och hans kompis tog in mig i toaletten och hjälpte mig och tvätta av allt.
Sedan så gick hans kompis in till sovrummet och väckte en jätte nära vän till mig, när hon kom in i toaletten och såg mig kunde hon tro sina ögon. Hon frågade mig vem det var som gjorde detta och jag sa hans namn bara. Hon gick in till vardagsrummet och bad honom och dra innan hon skulle ringa polisen. Så han gick.
Eftersom hon inte tål och se blod så kunde hon inte vara så mycket till hjälp haha så hon fick stanna hemma medan hans killkompis beställde en taxi och åkte med mig till sjukhuset. Vi var där fram tills kl 3 på dagen.
Och kom hem med 3 stygn.

Efter detta så hörde han av sig ännu en gång genom att ringa och skicka meddelande, men jag svarade inte på något utav dom. Jag skickade t.o.m. folk som kunde be honom och sluta ringa mig för jag ville inte ha någonting och göra med honom mer.


Efter att folk hade pratat med honom så dröjde det bara 3 veckor tills han började igen.
Denna gången svarade jag på hans samtal, han grät och bad om ursäkt och sa allt man kan säga gällande detta bara för att jag ska kunna få min förtroende på honom tillbaka.
Jag tyckte synd om honom och började små prata med honom igen .. Vilket var jävligt dumt!

Sen träffade jag honom en kväll efter jag hade vart ute, det var då han berättade till mig om allt han hade tagit den kvällen. Han hade tagit kokain och sedan andra tabletter som jag inte vet namnet på.

Fortsättning på slutet följer imorgon ..
Ha en fortsatt trevlig kväll på er söta läsare // A.N

Jag har ju pratat om andra nu sen vi startade bloggen så jag ville bara skriva lite grann om mig så jag inte framstår som moder teresa. För det är jag absolut inte haha.

För 5år sen hade jag ett riktigt förhållande med en kille jag verkligen älskade.
Efter 9månader tog allt det hela slut mellan oss pga. att jag ljög en massa och vad med ett gäng killar han inte tyckte om. Just då insåg jag inte hur bra han var för mig utan lekte med hans känslor och brydde mig inte så värsta.

Efter det tog slut mellan mig och mitt ex så började jag ogilla hela de där "ha ett seriöst förhållande" grejen.
Jag började bli rädd och undervika alla killarna som föll för mig. Fråga mig inte varför det var bara så jag kände ett tag.

Jag skaffade massa KK.s (knullkompisar), och det var personer jag kände sen tidigare.
Var tvungen och påpeka det så ni inte tror jag särar på benen till vemsomhelst.
Så i ca 3-4 år sen var jag singel och avisade alla killar förutom dom jag hade sex med då.
Det var 3 killar jag varierade mellan och dom visste inte om varandra .
Så det var inget snicksnack som pågick.

Men efter ett tag så började jag tröttna på att vara ensam och tänkte : hmm ett förhållande hade inte varit dåligt , jag menade jag saknade ju de.
Och med gud vid min sida så träffade jag en fin kille för någon månad sen.
Men när han frågade hur det var mellan oss så fick jag mig en flipp och ställde mig upp och började prata om någonting annat.
Skit skämmigt, jag gillar ju honom, men vet bara inte hur jag ska släppa rädslan om att jag kan bli sårad.
Jag önskar man kunde vara beredd och veta hur en kille tänker och tycker om dig.

Det hade varit mycket lättare.. Eller vad säger ni?

XOXO// C.C. 

Jag har en vän som var SKIT ful när hon var yngre.
Nej jag är inte taskig eftersom hon själv visste om det & tyckte samma sak. Nu ser hon iallafall någorlunda bättre ut och börjar få dom där blickarna hon vill få av killar.

Men det som är så fult är att hon flörtar med vemsomhelst bokstavligttalat, och hon gör det just för att killarna ska sedan få känslor för henne så hon kan njuta utav det en stund sedan visa fingret till dom.
I skolan har hon hållt på med nästan alla killar så ni kan ju fatta vad som händer när killarna står i en ring och hon går förbi.. Inte fint!

Varför hon gör så vet vi ju, detta beror nog på att hon inte fick nog med den uppmärksamheten hon behövde så nu när hon har det så kör hon "för fullt".

Det roliga är att hon inte ser det utan snackar om andra tjejer som kör samma race som henne haha.

XOXO // C.C

-- Först började det lite smått, väldigt arg utav sig regerade på allt jag sa och gjorde. En nära vän till mig tog studenten och självklart skulle ju jag dit, hade precis gjort mig iordning och skulle dra mig dit, han satt där hela tiden medan jag fixa mig, men hans första ord när jag va klar va vart ska du? jag tänkte inte så mycket på saken och sa ska ju till min vän såklart vart annars? bokstavligt talat sa han neeeej du ska ingenstans! du har en pojkvän och behöver inte röja ute. mitt svar enligt detta var: Vaah? skojar du med mig eller ? Inte ens min mamma säger att jag inte får gå någonstans vem fan är du som sitter här under mitt tak och ska försöka bestämma över mig? Kvällen slutade inte bra, blev så ledsen och besviken och allt annat man kan tänkte sig, Det blev sängen istället för studentfesten för min del. Hade det varit idag hade jag bara gått och skitit i vad han sa, men just den stunden så tänkar man inte som nu.. Man brukar ju säga " Kärleken är blind" trodde inte på det då tills jag fick uppleva detta.

Hur kan man kalla sin egen tjej för charmota (Hora) ?


fortsättningen på detta kommer imon... A.N

Vad tycker ni om en person som gör allt ni säger? Fixar mat, köper allt ni begär, kör er vart ni vill, storstädar & gör era läxor utan att begära någonting annat mer än respekt och ens sällskap?

Visst hade det varit soft en stund, men efter ett tag börjar man fundera varför han verkligen gör så som han gör om han ändå inte får något nytta utav det ?
Jag menar vad är poängen?
Jag och A.N brukar sitter framför honom rappar & löjlar oss, jaa allt för att han ska tycka att vi börjar bli oattraherande men ändå så säger han allt ni säger och gör är attraherande. Är man normal då?
Han är ingen dum eller efterbeliven person utan en smart man med fru och barn. Han varken dricker eller knarkar .. Personen jag pratar om är en heeeeeelt frisk människa som du och jag.


Jag finner tyvärr inga ord om honom, men vad tycker ni? Borde vi fortsätta och njuta utav de han gör eller sluta med det, isåfall varför? Han vet ju vad han gör.

XOXO // C.C & A.N

Ogillar iranier svarta? Jag menar inte alla iranier nu men försöker bara få ett svar på frågan.
Visst har jag hört det från vissa att iranier inte tycker om mörkhyade personer men jag har liksom aldrig trott på det. Tills någonting hände mig.

För ca fyra år sen led jag av dyspepsi (magkatarr för er som säger det istället).
I början så visste jag inte vad det va eftersom jag aldrig hade sådan besvär innan, jag tappade apptiten helt, kunde inte sträcka mig riktigt hade böjd rygg.
Då blev mamma självklart orolig och ville att jag skulle besöka en läkare snarast, hon ringde och jag fick tid direkt.
När vi väl kom fram till läkarhuset så vad det en iranie som tog emot oss, jag förklarade vad som var fel med mig och hur jag mådde. Han började med sin undersökning och sa att det var dyspepsi jag led av.
Jag fick recept på tabletter jag skulle hämta ut från apoteket och vi gjorde det på detsamma. 
Han förklarade också att jag skulle äta 3 kapslar om dagen 1 på morgonen 1 på eftermiddan och 1 på kvällen.
Så i bilen påvägen hem stoppade jag in en kapsel i munnen för att få stopp på smärtan. Jag tog sedan 1 på eftermiddan och 1 på kvällen. 

Jag använde dessa tabletter i 2 dagar, och kände direkt att någonting inte stämmde riktigt.
Aptiten försvann jag tappade 7kg och vägde endast 48 inte bra! Jag hade svårt och prata, låg helt livlös klarade inte ens av att lyfta mig själv.
Min mamma blev vettskrämd och ringde till samma läkarhus igen...jag fick tid direkt.
Denna gången tog en svensk läkare emot oss han lyfte mig och la mig på sängen, han försökte få ut ord ur mig om hur det stod till men jag kunde tyvärr inte svara. Så mamma förklarade allt till han och han bad om att få se på vilka tabletter jag åt. Mamma visade honom de och han sa med världens argaste röst : VILKEN LÄKARE VA DET SOM BAD ER TA UT DETTA ! Mamma visste inte hans namn utan sa bara att han var från Iran.
Eftersom han var den ända iranien som jobbade där så visste han direkt vem mamma menade, han berättade för oss att dom tabletterna jag åt bara förvärrade det hela. Det fulaste var att han slutade jobba där efter detta vilket gjorde mamma ännu mer förbannad.

Visst ni tänker säkert men snälla bara för att det har hänt en gång behöver du inte tycka att alla iranier ogillar mörkhyade. NEJ det har inte bara hänt en gång och NEJ jag säger inte att alla iranier gör det men vissa :)
Samt så vill jag påpeka att jag vet att det finns andra folkslag som ogillar mörkhyade men just nu så tog jag just iranier. Måste därmed säga att jag har iranier som vänner om tycker om dom jätte mycket detta får mig inte att se ner på dom eller gillar dom mindre absolut inte. Jag drar inte alla över en kant. 
Detta har fått mig bara att bli lite nojjig när jag ska besöka en läkare och det visar sig att han är en iranie för jag vill verkligen inte gå igenom samma sak igen.
Säger det igen JAG HATAR INGEN , JAG KRÄNKER INGEN så försök förstå vad jag vill komma fram till och inte vända och vrida detta inlägg för att få det och bli negativt.

XOXO // C.C

Tjena alla sköna läsare
Idag kommer del 2 att skrivas ner till er, men det blir efter skolan haha !
Men det är inget och vara ledsen över för vi har bara en lektion idag fattar ni hur onödigt det känns?
Aja titta in i bloggen senare och följ historian om A.N, annat spännande lär också komma :)

See you soon // C.C

Vi var som piff och puff va med varandra VARJE dag, vi kunde prata om vadsomhelst exakt vad som helst. Riktiga soulmates. Visst en person kan inte vara perfekt men du var nära kan jag medge.
Efter det som hände mellan oss blev jag så sur på mig själv för att ha varit en riktig idiot och trott på allt som kom ut från din mun. Tyckte illa om alla du tyckte illa om även om de inte gjort mig nått!
Man brukar säga " Bättre sent än aldrig", så jag är glad att jag fick se den sidan nu än aldrig.
Folk snackade ju bakom ryggen och frågade andra nära till mig varför jag umgicks med dig, eftersom dem kände till din barndom och visste vad du gick för.
Kunde tyvärr inte tro på dem då eftersom jag inte visste det lika mycket då som jag gör idag.

Jag följde alltid dina fotspår tills jag såg vart den ledde mig till, droger & otrolig mycket festande med fel personer som har vart med in branchen så länge att den tar med sig vemsomhelst oavsett om det är kompis,familj eller föräldrar.

Hur kan man erbjuda kokain till en person som alltid stod dig nära, och som liten alltid försökte följa dina fotspår?
Idag när jag tittar tillbaka på allt som har hänt så vet jag vart jag hade hamnat om jag fortsatte med de vi sysslade med. Det var nog ödet att det skulle bli som det blev ?

Nu vet jag vad för person du är efter alla dessa år... Du är en person som glömmer dina sanna så fort någon annan person hjälper dig med pengar, jag måste medge att de folk har sagt om att du är en golddigger kanske är sant trots allt.
Du ser dig själv som felfri dvs alla har fel du har rätt även om du vet att du själv har fel.
Visst är det bra och vara envis ibland men inte ALLTID.
Jag kan faktiskt skriva en hel bok om hur han/hon är, men tror ni en sån person kan förändras? Isåfall vad kan man göra för att hjälpa på traven utan att såra?

Iallafall anledningen till varför jag och den personen inte umgås lika mycket längre kära läsare är för att jag inte vill bli en sån den personen och det förstår ni väl.
Oavsett hur mycket jag älskar en person så prioriterar jag mig själv i förstahand.
Alla som känner till henne/honom tyckte det var bäst så åtminstonde tills personen själv börjar inse att de han/hon gör inte är någon vidare.

Det jag ville komma fram till är att inte hamna i samma situation som jag och även om ni gör det så ska ni komma ut ur det fort. Nu kanske ni tänker: eeh det där skulle aldrig hända mig, jag är inte lika dum.
Men jag säger bara såhär jag känner personen in och ut och vet idag vad han/hon är kapabel till att göra.

Och personen jag snackar om är ingen vän.  // C.C